Nu är det bara fyra månader kvar till
dess att vi börjar gå på riktigt. Dagarna i åsnehagen är ännu
varma och sköna fast vi redan är i november. När det regnar blir
det dock snabbt en lervälling och man får vada i stora pölar för
att ta sig fram. Vilken tur att vi lade in markplattor och gjorde ett
golv i åsnornas vindskjul. De är inte så förtjusta i att plaska
runt i vattenpölarna. Nu börjar packsadlarna att bli klara, vi har
justerat och förbättrat och nu får vi prova med packning igen och
se om det blivit bättre. Vi insåg i somras att Tonis packsadel inte
riktigt passade som den borde. Under en av våra vandringar fick vi
sadla av honom och flytta över packningen till Alba som gick utan.
Det blev hennes första längre sträcka med last. Och det gick så
bra. Hon måste ha förstått stundens allvar då hon stod alldeles
stilla i vägrenen allt medan vi sadla henne och spände fast väskor
och tält.
De senaste veckorna har vi jobbat med
lösträning en del i manegen. Toni har blivit så lyhörd och lugn.
I början var han mycket förbryllad och galopperade runt med
frågande blick. Nu kan man ha som en dialog med honom och han
skrittar, travar och galopperar när man ber honom. Alba däremot har
nu börjat parkera sig och blänger på en. Hon tar inte ett steg när
man manar på. Däremot om man har henne i grimmskaft och springer
bredvid så hänger hon glatt med. Vi kommer att fortsätta med
varierad träning under vintern och inte bara gå promenader.
