Vilan finns i vandrandet

Vandrarna meddelar sig regelbundet.

De har sovit i många rum ihop med potatis och traktorer.

Människor har öppnat sina hem och hjärtan

och tårar har redan fällts vid avsked.

De säger att de är som nakna och inte skrämmer någon

(förutom rådjuren).

De går i etapper.

Det finns stigar som är svåra att beträda,
eftersom stora mängder snö fallit i bergen.

De har lämnat en del saker på vägen,
hos människor de stannat hos.

En natt är de rädda för vargen,
som människor pratat om i trakten.

Åsnorna sover ute och ligger ned för vilan.
Det är starkt månsken.

Men Helena lämnar sin lilla radio på hela natten

och ingen varg kommer.

Det är folktomma landsvägar.

Avfolkade byar.

Kossor.

Gröna fält.

En dag duggregnar det
och de passerar ett hus där radion står på.

Och deras långsamma behagliga vandrande
tyngs av nyheter från Bryssel.

Jag får meddelandet om attentaten
till min vrå på Konstepidemin i Göteborg

från en avfolkad by i norra Italien.

De säger att vilan finns under vandrandet
när man finner rytmen.

Och jag tänker på det ständiga sökandet efter en rytm
att kunna vila i.

Minnen och landskap

Idag skiner solen på en blå himmel i Göteborg och jag undrar om de fyra vandrarna har tagit sig vidare och om blåsten har lagt sig.

Flera nätter har jag drömt om hästar. Jag rider och kommunicerar med olika hästar. I natt tog vi oss uppför branta backar, nästan som trappor, jag ridande på en liten brun springare, mellan häst och åsna. Igår natt red jag en vit häst, vi blev bästa vänner och besökte minnen från det förflutna tillsammans. Jag undrar om det finns minnen att besöka även i helt nya trakter, där en aldrig gått tidigare? Landskap är så starkt förknippat med minnen. Jag kommer att tänka på vandringar i min barndoms trakter som jag gjorde många år senare, på hästryggen, och hur minnen jag inte visste att jag hade fullkomligt sköljde över mig. Tack vare sten, träd, mossa, stigar, dofter, alla välbekanta skrymslen i en trakt. Min trakt. Barndomslandet. Jag undrar vad vandrarna minns när de nu befinner sig i det påkallande omedelbara nuet fullt av praktiska göromål och varande.

Brev från Comano

Molnkarta