söndag 17 juli 2016

Halvvägs nu

Mittemellan stegen som tar oss så sakteliga i nordlig riktning, mot Svergie och Göteborg,finner vi äntligen tid att skriva några rader. Vi har nått upp till Bayern nu och en liten by som heter Mönchberg. Här vilar vi i två dagar. Toni och AuroraAlba har fått både hage och box, gräs och hö. De De senaste veckorna har vi vandrar genom skog. I Schwarzwald stod träden tätt och vägar och stigar har tagit oss genom såväl mörka, dystra granskogar som öppna ljus platser med bokbestånd. Vi har ätit blåbär, smultron och vildhallon. Våra bara ben kan berätta om brännässlor, taggiga snår och myggor, bitande flugor och bromsar. Och i vissa delar mängder av fästingar. Åsnorna har fått masker för ögon och öron och om kvällarna bär de täcken som skydd mot insekterna. Vi vandrar ungefär femton kilometer om dagen, ibland mer ibland mindre. Varje dag möter vi nya människor och många blir våra vänner. Några följer oss i spåren, på nätet eller utmed vägarna. En dag kom några nya vänner till vår lunchpaus och dukade upp en drömbuffè med ostar, bröd, grönsaker, färska och inlagda och frukter, bullar, kakor och kaffe. Och kall öl för dagen var varm. Vi hade sen turen att hitta ett bra ställe för natten bara två kilometer från raststället. Regnen har avlöst varandra och sommaren är ovanligt kylig. Vi har haft flera sömnlösa nätter då vi hämtat in Toni och AuroraAlba från hagen till en plats med tak. Åsnor gillar inte att bli blöta. De närmaste dagarna ser ut att bli varma. Det är skönt även om det nästan är jobbigare att vandra i hettan än under en gråmulen himmel. Toni och AuroraAlba vandrar numera ofta utan grimskaft. De gör gåendet friare och roligare för oss alla. Våra skor börjar bli utslitna och vi måste nog skaffa nya för nästa hälft av vandringen. Vi är nu halvvägs. Vi hoppas innerligt att vi når Göteborg och vandrar in till stallet hos GHRK, Göteborgs Handikapp Ridklubb, i slutet av Oktober.
Vi är långsamma men ibland har vi känslan att vi är snabba. Vi är alltid på väg.